Svensk förening för obstetrik och gynekologi – Arbets- och referensgrupp för endokrinologi har 2008 utgivit en rapport där man bland annat ger förslag till patientinformation för patienter med Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS).
Patientföreningen förmedlar här innehållet i denna patientinformation:
Vad är PCOS?
Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är den vanligast förekommande hormonella rubbningen hos kvinnor i fruktsam ålder. Hormonrubbningen består av en ökad aktivitet av manligt könshormon (testosteron) samt rubbad insulin-/blodsockerbalans. Omkring 5–10 % av alla kvinnor i fruktsam ålder har PCOS. Benämningen ”polycystiska ovarier” betyder äggstockar med många äggblåsor och är ett vanligt fynd vid PCOS.
Vem får PCOS?
Tillståndet har en ärftlig komponent som kan ärvas från modern och/eller fadern. PCOS är också beroende av livsstilsfaktorer som påverkar kroppsvikten. Symptomutvecklingen har ofta samband med viktuppgång och bukfetma.
Vilka är symtomen?
De vanligaste symtomen är oregelbunden eller utebliven menstruation, ökad kroppsbehåring av manlig typ, acne och övervikt. Symtomen börjar ofta i samband med puberteten och tilltar vid ökad kroppsvikt. Menstruationsrubbningen beror på störd ägglossning, vilket kan innebära svårigheter att bli gravid. Många patienter kan därför behöva medicinsk hjälp för att kunna bli gravida. På sikt har PCOS-patienter en ökad risk för åldersdiabetes och hjärtkärlsjukdom.
Hur ställs diagnosen?
För att få diagnosen PCOS krävs två av följande tre kriterier:
1) Oregelbunden eller utebliven menstruation
2) Symtom på ökad testosteronaktivitet (till exempel ökad kroppsbehåring och acne) och/eller förhöjda halter av manligt könshormon i blodet
3) Polycystiska ovarier som undersöks med ultraljud
Andra specifika tillstånd med liknande symtom måste först uteslutas.
Hur behandlas patienter med PCOS?
Vid övervikt rekommenderas viktnedgång som förstahandsåtgärd oavsett barnönskan eller ej. Viktminskning leder till förbättrad hormonbalans, mer regelbundet menstruationsmönster, ökade chanser till graviditet, minskad behåring och acne samt på sikt minskad risk för åldersdiabetes och hjärtkärlsjukdom.
Många patienter behöver stöd för att gå ner i vikt. Olika slags kost- och motionsprogram kan vara till hjälp. I vissa fall erbjuds medicinering som ökar insulinkänsligheten. Sådan medicinering kan till viss del förbättra hormonbalansen, menstruationsfunktion och därmed fertilitet men nyttan med långtidsbehandling är ännu osäker.
Om graviditetsönskan ej är aktuell behandlas menstruationsrubbning med antingen p-piller eller gulkroppshormon för att motverka uppkomsten av cellförändringar i livmoderslemhinnan. P-piller har dessutom den effekten att manligt könshormon hämmas, vilket gör att acne och kroppsbehåring ofta förbättras efter en längre tids behandling. Vid uttalad kroppsbehåring finns även så kallad antiandrogen medicinering att tillgå.
Vid barnönskan och störd ägglossning ger hormonbehandling för att stimulera ägglossning. Förbehandling med medicinering som förbättrar insulinkänsligheten kan öka chanserna för ägglossning och graviditet efter ägglossningsstimulering. I sista hand kan provrörsbefruktning bli aktuellt.
Prognos
Symtomen vid PCOS kan förbättras med åldern, framförallt hos patienter som är normalviktiga. Obehandlade patienter med glesa menstruationer har en ökad risk för cancerutveckling i livmodern men denna riskökning upphävs helt med behandling med p-piller eller gulkroppshormon cykliskt. Långtidskomplikationer i form av åldersdiabetes och hjärtkärlsjukdom är störst hos överviktiga patienter.
Källa: Svensk förening för obstetrik och gynekologi. Arbets- och Referensgrupper (ARG) rapport nr 58. Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Stockholm, 2008.
Publicerat med tillstånd av Svensk förening för obstetrik och gynekologi.
Webbplats: www.sfog.se
Till överst på sidan >>
Till Om PCO och PCOS >>
